Han duger

Jag menar inte min sambo Micke, för han har jag inte ifrågasatt lika mycket som cykeln. Det är min ”räser” som jag kallar; Han. Glada, råa och inspirerande triathleten Sofie kallar sin tempocykel för Tysken. Min kommer från samma land och är av samma märke, men känns mer som ”kusinen från landet”….

20140430-131903.jpg
Den är ganska fin och fick klart bäst i test av alla modeller som man hade valt ut i klassen runt 12000 kr eller något sånt. Men är den bra nog att cykla på när jag nu önskar att genomföra en halvironman.

Klart jag kommer att kunna fullföra en sån tävling på denna cykel, men hur stort handicap har man mot dessa tempocyklar och hur mycket bättre blir min tid med en bättre cykel.

Nu har jag varken vinnarambitioner eller ser det som högst osannolikt att använda familjens semesterpengar till att köpa en ny cykel även i år. Men kanske man bara kunde göra en liten investering och uppgradera den med olika delar som han göra den bättre???

Jag tog hjälp av ett proffs som verkligen kan cyklar och själv har genomfört många både halv och fulla ironman.

Svaret blev förstås att min cykel är en bra cykel!!!

Skulle jag skaffa nya mer aerodynamiska hjul skulle det kanske utgöra 5 min på en halvironman, men då snackar vi hjul som kostar mer än 10 000 kr.
Sätt på fräscha däck inför tävlingen var rådet.
Köp tempopinnar och montera på styret, inte så dyrt.
Få en bikefit och träna på att ligga framåt i tempoställning. Det var de råden jag fick av honom, så på mig tjänade han inte mycket pengar.

Han menade också att många som har fina, dyra tempocyklar tränar allt för lite på att klara att sitta i denna framöverböjda tempoställning för det blir så tungt för rygg och nacke att de måste ändå sitta upprest stora delar av loppet. Då går vinningen upp i spinningen med en flott tempocykel.

Så då har jag väl slagit mig till ro med det och tänker att om jag skulle komma in den positionen någon gång i framtiden, att det är snack om minuter för att kvala in till en plats för att köra Kona Hawaii, så får jag söka spons hos någon PRO förening som kan hjälpa mig med att skaffa en tempocykel.

Tills dess får jag påminna mig själv om att i fjol hade jag i slutet av april, inte cyklat en meter innan jag genomförde min första cykeltävling på 5 mil i början av augusti. Det gick väldigt bra tack vare den 4 km långa uppförsbacken som nog gynnade mig…

20140430-135226.jpg
I slutet på augusti var det triathlon premiär för mig i Stockholm. Ser jag bara på grenspecifika tider då bland damerna i motions och i tävlingsklassen så hade jag 18.e tiden i cykling mot 23.e i simning och 30.e i löpning och kanske 200.e tiden av ca 260 st i ombyteszonen…
Alltså bäst i cykling!!!

Undra om det var för att ”kusinen från landet” fick stanna hemma och för att jag fick låna min vän Christers cykel i Stockholm. Nog för att den var alltför stor, men det var ju en italienare och den var ju av carbon…

20140430-140150.jpg
Så tempopinnar, fräscha däck och övning på tempoställning får det bli, som han sa och HAN DUGER (cykeln).

Men ännu får han inte komma ut och lufta sig… Det har varit för kallt och snöigt och i dag är det för soligt och för bra pudersnö i fjället…:-)

Är jag en oseriös triathlet??? Näää!
Jag var ju uppe tidigt i går och löptränade i nysnö i fjället när nu simhallen har stängt på obestämt tid pga tekniska problem.
Det ska inte vara lätt att vara triathlet i norr, den saken är klar.
Men vackra bilder kan man ta, även om de flesta blir på mig själv. Det finns inte så många andra modeller på mina träningsturer 😦

20140430-142552.jpg

20140430-142608.jpg

20140430-142624.jpg

20140430-142639.jpg

Annonser

Om triskicki

Jag har funnit en stor passion i livet som en ganska så vuxen kvinna i dag, så har målinriktad träning och tävlingar gett mig mycket glädje och energi det senaste året. Vintern 2012 åkte jag mitt första långlopp på skidor, Årefjällsloppet 75 km och 2013 genomförde jag min första triathlontävling, olympiskdistans i Stockholm. Jag är fullkomligen förälskad i bägge dessa sporter. Jag har alltid idrottat och tränat i hela mitt liv och provat på många olika idrotter och fysiskaaktiviteter. Men som tvåbarnsmor var det en period med begränsad tid och energi till träning och jag trodde kroppen började bli för gammal att kunna komma i form igen. Nu vet jag att det är aldrig för sent och jag känner mig i mitt livs form nu. I mitt jobb som sjukgymnast/fysioterapeut försöker jag varje dag att få folk till att själv ta vara på och förbättra sin hälsa för att må bättre och lättare hantera livets utmaningar och krav. Då känns det fint att jag kan leva som jag lär! Naturen här i Narvik i nord Norge där jag bor är fantastiskt vacker både på sommaren med midnattssol och på vintern i mörkertiden. Välkommen att följa mig!
Det här inlägget postades i Om mig. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Han duger

  1. LöparFia skriver:

    Så bra att sambon duger 🙂
    Det är bara att cykla på med andra ord och vara nöjd med kusinen. Heja!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s